Verkligheten.

gå in på www.stadsmissionen.se för att läsa mera om Stadsmissionens verksamhet

I går efter jobbet slank jag in på ett varuhus och kikade snabbt in på deras hemavdelning. På en hylla stod fina kakburkar och gammeldags sockerskålar i glas. Framför mej stod ett par som beundrade skålarna och en vattenkokare som stod brevid. ”Precis som mormor hade”, sa kvinnan. Jag uppfattade snabbt att de var hemlösa. På väg ut tog kvinnan som så beundrat sockerskålen, mannen i armkrok. ”Tänk om vi också någongång får ett hem. Ett alldeles eget hem. Tänk på alla de här människorna som är på väg till sitt hem. Hem för att mysa…” Mannen svarade inte utan tittade ner i marken. Det gjorde fysiskt ont i hela mej och jag visste inte vart jag skulle ta vägen där i tunnelbanan.
Snälla ni som läser bloggen här i sverige, kan ni inte klicka på bannern här lite lägre ner på sidan och ge en gåva till stockholms stadsmisson som hjälper både hemlösa och andra utsatta som är i behov av hjälp?Ni som bor i finland, det finns säkert något motsvarande hos er. ♡ Ni som har egna bloggar/sajter kan hämta en egen banner och på så sätt uppmana era läsare att ge en gåva till stadsmissionen.
Ps. Jag måste bara få berätta. Jag har haft underbara kunder på Come again, som betalt för mycket på en order/beställning och bett att överskottet skall skänkas till välgörenhet. Hur fint är inte det? Och jag lovar. Det man skänker till de som behöver, kommer alltid tillbaka, ofta med marginal.
Annonser

2 thoughts on “Verkligheten.

  1. Jag blev så berörd av det du berättade. Det gör riktigt ont i mig.. Jag ska ta reda på om det finns något liknande i Finland. Ibland skäms man över att man har det så bra. Man måste komma ihåg att vara tacksam för det och för att man är frisk och kan och har möjlighet att jobba. Tack för att du påminde!

  2. det var ett sånt ögonblick då det känns som att nån ”skakar om en” ordentligt. Det blev en påminnelse om att vi är väldigt priviligerade och precis som du skrev, att vi skall komma ihåg att vara tacksamma och hjälpa de som inte har det lika bra.

    Det var väldigt märkligt. Att jag plötsligt stod där och tog del av den här kvinnans dröm och längtan på ett så brutalt avskalat och rakt sätt.

    Tack fina Ida-Lina! ♡

Säg hej så blir jag glad! ♡

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s