Medan jag väntar…

Medan  jag väntar på att vår nya familjemedlem skall hitta ut försöker jag fördriva tiden på olika sätt. Kroppen och orken begränsar en hel del naturligtvis. Men efter att jag första veckan som mammaledig tittat på film, köpt de sista viktiga sakerna till barnet, läst mamma böcker, förlossningsböcker och mamma tidningar och försökt vila kände jag att jag var ganska klar med det. Nu försöker jag i stället göra saker som man annars kanske inte alltid kan prioritera eller hinna med. Jag har bakat en del, gjort mat att frysa ner, sytt, pysslat, promenerat, krattat ute på gården.  Sådant som jag ofta tänker att jag gärna skulle göra mera av men som jag sällan hinner.

Pinterest är en sådan grej som jag plötsligt fick tid med. Jag vet att jag är flera år efter i lovprisningen av detta eminenta sätt att samla inspiration, men, Oj vad det är bra ! På Pinterest har jag ett Board som heter My style / inspiration. Där har jag samlat lite klädinspiration inför framtiden. Just nu är det mest mjukisbyxor/tights/trikåöverdelar + kofta som gäller för mej, så det känns gott att tänka på att jag inom en snar framtid kommer att kunna ha vanliga kläder på mej igen… Jag kommer inte att sörja nämnvärt ifall jag aldrig behöver se ett par tights igen som man säger så..

Här kommer lite av det jag drömmer om just nu;

Klockrent och perfekt enligt mig. Kvinnligt. Stilrent och Bekvämt. Från American Vintage. American Vitage finns  bl.a. på Brandgarden.se,  Åhléns City  Nelly.com och naturligtvis har de en egen sida. 

Och å vad jag saknar mina favorit jeans från Acne. De har hög midja, utsvängda ben och är så där lagom slitna och mjuka.. Jag har supersvårt att hitta byxor och speciellt jeans som sitter bra. Det är något med min bakdel som inte riktigt har varit kompatibel med min för övrigt petita kropp.  Svaret har visat sej vara byxor med hög midja. Efter graviditeten kommer jag antagligen att ha en annan kroppsform än jag varit van vid men hoppas jag kan fortsätta använda mina favoritbyxor. Annars blir jag lite lessen i ögat… Bilden kommer från bloggen Keiko Lynn och byxorna hon har på sej är från J Brand.

Och tänk… att kunna ha på sej en vanlig tröja. Som inte känns som ett korvskinn. Till vanliga byxor som inte har en resårmidja upp till brösten. Vilken dröm… Tröjan från Asos.com (Byxorna är föresten väldigt fina. Finns flera bilder på Asos.com)

En sak som jag är väldigt glad över är att jag har den här godbiten hängandes i garderoben. Alldeles oanvänd och fin. Jag har provat den några gånger och konstaterat att den kommer att vara väldigt fin när barnet sitter i famnen snarare än i magen. Jag sparar på den och längtar. Tack bästa Minna Palmqvist för denna kreation. Minna Palmqvist hittar ni bl.a. i den egna shoppen på http://minnapalmqvist.tictail.com/ och numera också på Tjallamalla här i Stockholm. 

Konsten att småprata.

I dag har min fina kusin och vän Mirjam varit i stan. Vi passade på att ta en promenad till Vinterviken för att äta lunch. Vi har känt varandra precis hela våra liv. Och det är så fruktansvärt fint att ha en sådan vän.

Såg här såg vi ut då vi stod och poserade på Skansen för ca 27 år sedan. Jag till vänster och Mirjam till höger.

Mirjam har också bott här i Stockholm i många år, men valde att flytta tillbaka till Finland för mer än 1,5 år sedan. Som det lätt blir när två finlandssvenskar träffas i Sverige pratade vi en del om kulturskillnaderna mella Svenskt-Finskt-Finlandssvenskt. Alltid lika intressant samtalsämne. Vi konstaterade åter en gång att den största verkligt synbara skillnaden på finskt vs. svenskt ändå måste vara småpratandet.  Den typ av småprat som nästan inte existerar i Finland. Det är pratet som alltjämt fortgår. Någon i sällskapet måste prata, annars blir det konstig stämning i rummet och upplevs obekvämt.

När  min härliga (svenska) kompis E för första gången träffade mig och min (finlandssvenska) kompis M över ett glas vin blev den här ”kulturskillnaden” väldigt markant. Varken jag eller M är direkt kända för att hålla låda och när vi umgås kan det ofta bli långa pauser av tystnad. Då man sitter och tänker, kanske tittar ut genom fönstret för att sedan åter igen byta några meningar. Total vilsam tystnad med andra ord. Men E tyckte det här var lite jobbigt och försökte hålla igång ett samtal under hela kvällen. När jag träffade henne nästa gång uttryckte hon sin förtvivlan över hur tysta vi hade varit. Hade vi verkligen haft en rolig kväll? Och det hade vi ju. Väldigt trevligt dessutom.

Nu har jag bott här i Stockholm i så pass många år  att jag lärt mig grunderna i småprat och  på sätt och vis också börjat uppskatta det. Det som för mig, när jag flyttade hit för 10 år sedan, var en ständig källa till svettiga händer och konstiga tungvrickningar känns numera ganska bekvämt.  Mitt inlärda småprat är inte lika lätt och flytande som mina svenska vänners medfödda talang, men jag känner ändå att det duger. Det känns kanske inte så där superspontant alla gånger, men jag tar mig fram och lyckas för det mesta fylla i en liten mening ifall det skulle bli tyst i rummet.

(Jag känner ändå att jag här bör tillägga att finlandssvenskar också kan prata om de vill. Jag tror inte det var tyst många sekunder under min och Mirjams promenad och lunch idag.)

Kom igen bloggen säger Hej!

Hej alla fina!

Nu har det blivit en sådan där paus igen. En alldeles frivillig sådan, och utan dåligt samvete dessutom. Det har helt enkelt hänt för mycket på sista tiden.

I bland önskar jag att jag kunde blogga om allt, ni vet som vissa som verkligen delar med sej av sin vardag och sina tankar.  Det är så imponerande. Speciellt på sistone har jag läst så många fina blogginlägg som varit så utlämnande och precis just därför, blir de också så tröstande/hjälpande/viktiga för oss som får läsa.

Men jag är inte riktigt så som människa. Och den här bloggen är inte riktigt av den typen.  Så därför blir det inte någon förklaring, men ett glatt ”HEJ, NU ÄR JAG TILLBAKA (igen)! ” Hoppas ni finns kvar!